Kraftigt regn är en av de vanligaste orsakerna till att humus hamnar i brunnsvatten. När det regnar mycket sköljs organiskt material från mark, skog och torv ner i marklagren. Detta material (humus) följer sedan med ner i grundvattnet och vidare in i brunnen.

Humus består av nedbrutna växtdelar och är helt naturligt, men det ger vattnet en brun eller gul färg, dålig lukt och ofta en jordig eller unken smak. Brunnar som ligger i skogsområden, myrmark eller där det finns mycket löv och organiskt material i marken är extra känsliga.

Efter perioder med kraftigt regn kan halterna av humus öka kraftigt, vilket gör att vattnet snabbt kan förändras från klart till missfärgat. Det är därför vanligt att brunnsvatten blir sämre just efter skyfall eller långvariga regnperioder.

Brunt vatten i egen brunn är betydligt vanligare under höst och vår än under sommaren och vintern. Det beror på att dessa perioder har mest nederbörd, snösmältning och förändringar i grundvattennivån.

På hösten bryts stora mängder löv, växtrester och organiskt material ner i marken. När regnet sedan kommer sköljs humusämnen ner mot grundvattnet.

På våren smälter snön samtidigt som marken ofta är mättad med vatten. Då ökar genomströmningen i marken och humus kan lättare följa med ner i brunnen.

Kombinationen av organiskt material och höga vattenflöden gör att humusnivåerna ofta når sina toppar just under dessa årstider.

Brunt vatten orsakat av humus kan inte lösas genom kokning eller enkel filtrering, det kräver rätt typ av vattenfilter. Den mest effektiva lösningen är ett kolfilter i kombination med ett partikelfilter.

Aktivt kol absorberar humus och gör vattnet klart igen. Partikelfiltret skyddar kolet genom att ta bort sand, slam och partiklar innan vattnet når kolfiltret.

Genom att göra ett vattenprov kan du exakt se hur mycket humus som finns i vattnet och därmed välja rätt filterlösning från början, vilket sparar både pengar och frustration.